Texten skriven av Magnus Sjöstedt, Uppsala nya tidning.
På Katedralskolan i Uppsala åstadkom Nils Dardel sina första 30–40 bevarade konstverk. Uppsala var den plats där han stannade längst under sitt liv. Men hur tar kulturstaden Uppsala vara på Dardel? Det frågar sig Magnus Sjöstedt.
Vägen till skolan gick över Jernbron mot Uppsala Högre Allmänna Läroverk. Vägen till konsten kom snart att gå vidare från skolan till en hyrd ateljé på Kungsgärdet utåt Ekeby. I ateljén och i en vindskupa intill Fyrisån och på läroverket åstadkom Nils Elias Kristoffer von Dardel sina första 30 à 40 bevarade konstverk. Nils tecknade och målade vid Fyris i fem år av sitt annars rastlösa konstnärsliv. Ingenstans stannade han en längre tid än här. Det var under Uppsalaåren som han skulle bli Dardel – lägga bort sitt adliga von. Och då han lämnat staden hade han fått en bitterljuv försmak av ett liv som döende dandy.
Familjen von Dardel bodde något halvår i en låg träkåk vid Östra Ågatan mellan Gamla Torget och Klostergatan. På nyåret 1904 flyttade de till ett trevånings stenhus i kvarteret Hejdrun på Odengatan 1. Nils fick eget rum högst upp under taket med utsikt över Eddaspången mot Svartbäcken. Där ritade, målade och skulpterade han fritt – mot löften till föräldrarna att i sitt ointresse för skolarbete (utom teckning och vers) ändå försöka ta studenten. På läroverket Katedralskolan gick han reallinje. Det motsvarar närmast dagens naturvetarprogram. Varför inte gå latinlinjen? Kanske för att latinarna bara hade en timme teckning på veckoschema. Reallinjen åtnjöt tre timmar och möjlighet till extra undervisning två kvällar i veckan. Men med detta och med sin vindskupekonst lät unge von Dardel sig inte nöja.
Tillsammans med klasskamraten Pelle Nilsson bildade han en förening kallad Fri konst och upprättade ateljé. De båda 16-åringarna hyrde rum i ett hus ”åt Ekebyhållet”. Ytterligare en skolkamrat hade möjligen något finger med på paletten: Lars Akselsson. Han bodde i villa Tomtebo på Kungsgärdet där staden tog slut i åkrar och diken, som anslöt till Ekeby. Kan Tomtebo ha varit platsen för Fri konst? Det är en hypotes för Dardelforskare.
Djävulens huvud i gips var ett av arbetena som rönte viss uppmärksamhet. Det blev utställt i skyltfönstret till Barowiaks tobakshandel bredvid Gillet vid Fyristorg, men är nu försvunnet. Andra samtida arbeten finns kvar, däribland sju landskap och sex självporträtt i olja. Av sketcher och skisser i blyerts är den raritet som föreställer nio lärare på Katedralskolan intressant av flera skäl än konterfejen.
Lektorn i vänstra radens mitt fick Dardel att stryka sitt von ur namnet. Året var 1905, debatt pågick i skola och dagspress om en nära förestående språkreform som skulle förenkla svensk stavning. Den avbildade historieläraren Karl Nordlund ville gå ganska långt, ord skulle helst stavas som de lät. Lektor Nordlund tog von Dardel som exempel.
– Snart får Nils äntligen stava sig som ”fån”.
Nils slutade signera sig von Dardel under resten av skoltiden. Han blev Dardel.
Historien hade närapå mött sin ände samma vår men lade i stället ännu en Uppsalaadress till curriculum vitæ: Epidemisjukhuset vid gamla kyrkogården. Uppblossande ”skarlakansfeber” (som det faktiskt då stavades) höll på att ta död på Dardel. En allvarlig svit blev det hjärtfel som en mansålder senare ledde till döden på riktigt. En närmare och mera lycklig följd av febern var nog att den blivande konstnären i konvalescens börjat finna sitt förestående tema, makabert och färgstarkt: detta i att dö en död i skönhet.
Nils Dardel tog studenten på sitt läroverk Katedralskolan den 2 juni 1908 med A (högsta betyg, red:s anm) i teckning och B i flit och i sju ämnen till. Han misslyckades därmed att nå sin nonchalanta ambition: ”slätt B i allt” men talangen bakom masker och förklädnader måtte ha lyst igenom under timmarna i skolans ritsalar.
Frågan blir i dag hur kulturstaden Uppsala tagit vara på Dardel. Mig veterligen inte alls. En välvillig tolkning av det långvariga icke-varat är väl att kulturen här helt enkelt inte har vetat om betydelsen av Uppsala för konstnären. Varför nu inte tvärtom låta hans konst få betydelse för staden? Jubilera, ställ ut, sätt plakett, giv åtminstone en gatstump hans namn.
”Nils Dardels Promenad” längs västra årummet mellan Skolgatan och Eddaspången vore inte helt i vägen.
FAKTA – NILS DARDEL
Nils Dardel (1888–1943) var först bemärkt som ”societetslejon”, bisexuell och alkoholiserad – en nedhyssjad skandal på 1920-talet. Erkänd konstnär, så småningom folkkär och gayikon efter sin död. Känd för sin drömska exotism, fantasifulla kolorit och – Den döende dandyn – en olja och en akvarell från 1918 som köpts och sålts för miljoner och resulterat i musik (Magnus Uggla), litteratur (Mari Jungstedt, Liza Marklund, Klas Östergren) samt ett oändligt antal filmer, tv-inslag och tidningsartiklar.
Orginalartikeln: https://www.unt.se/kultur-noje/uppsala-formade-nils-dardel-1611697.aspx
